I sin självbiografi Rikitikitavi – en folkhemsberättelse skriver skådespelaren och sångaren Rikard Wolff om rätten att börja om i livet. Det är okej att göra fel, att hamna snett, att välja något och att sedan välja om. Bara man inte ger upp, utan verkligen tillåter sig att starta om på nytt. Just det sistnämnda är nog det som vi människor har svårast för. Har vi väl målat in oss i ett hörn; i en relation, i ett arbete eller i ett socialt sammanhang, tycker många av oss att vi nog får finna oss i att stanna där. Av gammal vana, uppgivenhet, rädsla eller på grund av omgivningens förväntningar. Inför denna kategori av tankar är Wolffs bok ett effektivt motgift. Wolff ger sig själv inte bara rätten att börja om, han menar att det är själva essensen i det som kallas mänskligt varande. Han förkastar inte det förflutna, han idealiserar inte nuet eller framtiden, han ger oss bara rätten att hoppas och våga förändra något.

I dag är det drygt tio år sedan jag traskade Götgatsbacken upp en regnig tisdag och lade ett stort brunt kuvert adresserat Patent- och registreringsverket på postlådan vid krönet. En obetydlig vardagskväll i grå skymning, som jag ändå minns med sällsam lycka. Det var roligt att starta eget. Att börja om, att göra något nytt. Jag hade uppriktigt sagt ingen aning om vad som väntade, men jag var definitivt full av förväntan.

Tio år senare kan jag blicka tillbaka på en fartfylld och omväxlande resa. Inte anade jag då att jag skulle få chansen att projektleda en bokutgivning inom ett av de områden som jag är mest intresserad av. Jag visste inte att jag skulle medverka i två spännande populärvetenskapliga böcker och skriva artiklar om allt från missbrukarvård till arbetsmiljön på partikelfysiklaboratoriet CERN. Eller att jag skulle  lyckas med att sälja in min medieutbildning till stora myndigheter, som dåvarande Ams och SCB. Allra minst anade jag att jag skulle upptäcka låtskrivandet och ge ut en egen CD åtta år senare. Allt samman erfarenheter som jag är djupt tacksam för.

På ytan kan det se ut som en splittrad verksamhet, men det finns mycket mer som förenar. Vare sig jag arbetat som journalist, redaktör eller varit informationskonsult har jag haft fokus på sociala frågor och psykologi och jag har alltid arbetat kunskapsbaserat med en fot i forskningen. Annat som förenar är min vilja att hjälpa människor att förverkliga ett projekt, en idé eller ett beteende, såsom jag gjort i arbetet med författare eller inom mina utbildningar.

Nu tänker jag gå vidare. Inte släppa det jag gjort tidigare helt, men utvecklas. Jag vill skriva mer om hälsa, vård och psykologi. Jag planerar att utvidga min utbildningsverksamhet med en ny gren. Jag vill lära mig nytt och få ny energi att sprida till andra. Och när olyckskorparna kraxar återskapar jag i minnet den varma och mänskliga livssyn som Rikard Wolff förmedlar. Tiden har gått, mycket vatten har runnit under broarna. En del är försent, men så mycket mer går att genomföra. Nu börjar jag om. På nytt.

Välkommen att hänga med på min resa!

Jessica Rydén